EU ETS förklarat: Hur systemet för utsläppshandel fungerar

Definition av EU ETS
EU:s utsläppshandelssystem (EU ETS) är världens största koldioxidmarknad och har varit i drift sedan 2005. Det är ett “cap-and-trade”-system (tak och handel) som sätter en total gräns (tak) för CO2-utsläpp och andra växthusgaser från cirka 10 000 kraftverk, industrianläggningar, flygoperatörer och (från 2024) rederier inom EU och EES. Företag köper eller tilldelas utsläppsrätter (EUAs), där varje enhet ger rätt att släppa ut ett ton CO2. Företagen måste lämna in utsläppsrätter som motsvarar deras faktiska årliga utsläpp och kan handla med eventuellt överskott eller underskott på den öppna marknaden.

---

Innehållsförteckning

1. Mekanismen för “cap-and-trade” i detalj
2. Faser i EU ETS: 2005 till 2030
3. EU-utsläppsrätter (EUAs): Prishistorik och handelsmekanismer
4. Varför EUA-priserna kraschade — och vad som löste det
5. Sektorer som omfattas av EU ETS (Fas 4)
6. Sjöfart i EU ETS från 2024
7. EU ETS 2: Vägtransport och byggnader från 2027
8. CBAM: Gränsjusteringsmekanismen för koldioxid
9. Hur företag uppfyller kraven: Registrering, övervakning och inlämning
10. Vanliga frågor
11. Viktiga lärdomar

---

Mekanismen för “cap-and-trade” i detalj

Cap-and-trade är enkelt i teorin men har viktiga detaljer i praktiken.

Taket är den totala mängden växthusgaser — mätt i ton CO2-ekvivalenter (tCO2e) — som alla företag som omfattas av EU ETS tillåts släppa ut kollektivt under ett givet år. EU fastställer detta tak, och det minskar för varje år. Denna årliga minskning skapar ett långsiktigt tryck på att minska utsläppen.

Tilldelning är hur företag får utsläppsrätter i början av varje år. Det finns två metoder:

1. Gratistilldelning: Vissa utsläppsrätter ges till företag utan kostnad, baserat på riktmärken som jämför deras utsläpp med de mest effektiva anläggningarna i deras sektor. Gratistilldelning är utformad för att skydda internationellt konkurrensutsatta industrier från koldioxidläckage — risken att produktionen flyttar till länder utanför EU för att undvika koldioxidkostnader. Volymen för gratistilldelning fasas gradvis ned.

2. Auktionering: Utsläppsrätter som inte tilldelas gratis auktioneras ut till företag. Energisektorn (elproducenter) får nästan ingen gratistilldelning och måste köpa nästan alla sina utsläppsrätter på auktion. Intäkterna från dessa auktioner går till EU:s medlemsstater, varav många styr dem vidare till investeringar i ren energi.

Efterlevnadscykel: Varje anläggning som omfattas arbetar enligt en årlig cykel:
– Övervaka och rapportera utsläpp under året (via verifierade övervakningsplaner)
– Senast den 30 april varje år: lämna in EUAs som motsvarar de faktiska utsläppen från föregående år
– Eventuellt överskott av utsläppsrätter kan sparas till framtida år eller säljas på marknaden
– Eventuellt underskott kräver inköp av ytterligare EUAs (plus en sanktionsavgift vid bristande efterlevnad)

Efterlevnadskravet ligger på anläggningsnivå, inte på företagsnivå. Ett stålföretag med tre ugnar i två länder har tre separata anläggningskonton, var och en med sin egen övervakningsplan och inlämningsskyldighet.

---

Faser i EU ETS: 2005 till 2030

EU ETS har fungerat i fyra distinkta faser, alla med olika regler och resultat.

Fas 1 (2005–2007) — Pilotfasen

EU ETS lanserades den 1 januari 2005. Fas 1 kallades uttryckligen för en “learning by doing”-fas. Taket sattes utifrån medlemsstaternas uppskattningar av utsläpp — uppskattningar som visade sig vara för generösa. Gratistilldelningen uppgick till nästan 100 % av de förväntade utsläppen.

När faktiska utsläppsdata för 2005 släpptes i maj 2006 stod det klart att marknaden hade en betydande överallokering. EUA-priserna föll från cirka 30 €/ton till under 1 €/ton. Utsläppsrätter från Fas 1 kunde inte sparas till Fas 2, så eventuellt överskott blev värdelöst i slutet av 2007. Systemet gav i princip ingen utsläppsminskning under Fas 1.

Fas 2 (2008–2012) — Kyotoperioden

Fas 2 löpte parallellt med Kyotoprotokollets åtagandeperiod. Sparande var tillåtet — utsläppsrätter från Fas 2 kunde föras över till Fas 3. Taket var strängare än i Fas 1. Flygsektorn inkluderades för flygningar inom EU.

Den globala finanskrisen 2008–2009 minskade industriproduktionen och utsläppen massivt, vilket skapade ett enormt strukturellt överskott av utsläppsrätter. Företag som investerat i utsläppsminskningar sålde sitt överskott; företag som inte gjort det behövde inte köpa. EUA-priserna föll från cirka 20 € till under 5 €/ton. Koldioxidprissignalen var för svag för att driva betydande investeringsbeslut.

Fas 3 (2013–2020) — Stora reformer

Fas 3 introducerade grundläggande strukturella förändringar:
– Gemensamt EU-tak (ersatte nationella tak — medlemsstaterna förlorade möjligheten att fastställa egna tilldelningsnivåer)
– Energisektorn gick över till nästan fullständig auktionering av utsläppsrätter
– En årlig linjär reduktionsfaktor på 1,74 % applicerades på taket
– Internationellt flyg exkluderades från EU ETS för flygningar utanför EU (efter tvist med ICAO)

Trots dessa reformer kvarstod det strukturella överskottet från Fas 2 in i Fas 3. EUA-priserna förblev pressade på 5–10 €/ton fram till 2018.

Fas 4 (2021–2030) — Nuvarande fas

Fas 4 är den mest ambitiösa hittills:
– Den årliga reduktionsfaktorn ökades till 4,3 % per år från 2024 (upp från 2,2 % under 2021–2023), i enlighet med lagstiftningspaketet “Fit for 55” som siktar på 55 % utsläppsminskning till 2030
– Sjöfarten inkluderades från 2024
– Gratistilldelning till industrin fasas ned parallellt med införandet av CBAM
– EU ETS 2 etablerades för vägtransport och byggnader (separat marknad, lanseras 2027)

---

EU-utsläppsrätter (EUAs): Prishistorik och handelsmekanismer

EU-utsläppsrätter (EUAs) är standardiserade, elektroniskt registrerade instrument. Varje EUA representerar rätten att släppa ut ett ton CO2-ekvivalenter.

EUAs är:
– Auktionerade på EEX (European Energy Exchange, Leipzig) och ICE Futures Europe (London)
– Handlade på ICE Futures Europe (primär marknad för terminer) och EEX-derivatplattformar
– Förvarade på konton i EU Transaction Log (EUTL) — det centrala registret som spårar alla innehav, överföringar och inlämningar av EUAs

Terminskontraktet ICE EUA futures (ticker: C) är det mest handlade koldioxidderivatet globalt. Det handlas i poster om 1 000 EUAs. December-avveckling är det mest likvida kontraktet, eftersom det tillåter företag att säkra sin efterlevnadsposition för hela året.

Sammanfattning av EUA-prishistorik:

År	EUA-prisintervall (€/ton)	Händelse
2005–2006	10–30 €, därefter krasch	Överallokering i Fas 1 uppdagas
2007	<1 €	Fas 1 avslutas: överskottet går till noll
2008–2012	5–20 €, därefter 3–5 €	Överskott till följd av finanskrisen
2013–2017	3–10 €	Strukturellt överutbud kvarstår
2018–2019	10–25 €	Marknadsstabilitetsreserven förväntas
2020	15–32 €	COVID-dipp, därefter återhämtning
2021	25–55 €	Optimism kring Fas 4, medvetenhet om stramare tak
2022	55–100 €	Energikris, bränslebyte till kol i kraftsektorn
2023	60–100 €	Ihållande höga priser
2024	50–75 €	Korrektion, osäkerhet kring CBAM/ETS2

EUA-priset har direkt betydelse för alla företag som omfattas av EU ETS eftersom det representerar kostnaden för varje ton CO2 som släpps ut. Vid 65 €/ton innebär en stålfabrik som släpper ut 500 000 ton/år en årlig koldioxidkostnad på 32,5 miljoner euro — en betydande affärskostnad som påverkar konkurrenskraft och investeringsbeslut.

---

Varför EUA-priserna kraschade — och vad som löste det

EU ETS-prishistoriken ser alarmerande ut om man inte förstår orsaken. Här är vad som hände och vad som ändrades.

Problemet (Fas 1 och 2): EU satte taket baserat på uppskattningar av industriella utsläpp. Dessa uppskattningar var för generösa — de antog högre utsläpp än vad som faktiskt skedde, särskilt eftersom EU samtidigt föreskrev en tillväxt av förnybar energi som minskade utsläppen i kraftsektorn. Recessionen 2008–2009 minskade därefter industriproduktionen dramatiskt, vilket skapade ett ännu större överskott. Företag satt på miljontals oanvända utsläppsrätter.

Försöket till lösning (back-loading, 2014): EU drog tillfälligt tillbaka 900 miljoner EUAs från auktioner under 2014 och 2015, vilket fördröjde deras återkomst till marknaden (de återinfördes så småningom under 2019–2020). Detta gav endast tillfällig lindring.

Den strukturella lösningen (Marknadsstabilitetsreserven, 2019): Marknadsstabilitetsreserven (MSR) är en automatisk mekanism som:
– Tar bort utsläppsrätter från auktioner när det totala antalet utsläppsrätter i omlopp överstiger 833 miljoner
– Återför utsläppsrätter till marknaden när omloppsmängden faller under 400 miljoner
– Sedan 2023 makuleras utsläppsrätter permanent om de placeras i MSR över en viss tröskel (istället för att återföras)

Tillkännagivandet om MSR under 2018 fick omedelbart EUA-priserna att stiga, eftersom marknadsaktörerna förstod att det strukturella överutbudet skulle korrigeras. När MSR blev operativt i januari 2019 steg priserna ytterligare. Kombinationen av MSR, den stramare takkurvan i Fas 4 (4,3 % årlig minskning) och inkluderingen av nya sektorer (sjöfart) har förändrat den strukturella bilden i grunden.

EU ETS är nu en genuint bindande begränsning för utsläppen — taket är tillräckligt stramt för att företag faktiskt måste minska sina utsläpp eller köpa utsläppsrätter. Det är så en fungerande koldioxidmarknad ser ut.

---

Sektorer som omfattas av EU ETS (Fas 4)

EU ETS omfattar för närvarande:

El- och värmeproduktion: Alla förbränningsanläggningar med över 20 MW termisk kapacitet. Detta inkluderar kraftverk, kraftvärmeverk och stora industriella pannor. Energisektorn står för cirka 45 % av de utsläpp som omfattas av EU ETS.

Tung industri: Järn och stål, aluminium (från smältning), cement, kalk, glas, keramik, papper och massa, kemisk produktion (salpetersyra, adipinsyra), oljeraffinering. Dessa sektorer står kollektivt för cirka 35 % av de omfattade utsläppen.

Flyg: Kommersiella flygningar inom och mellan EU/EES-medlemsstater samt Schweiz. Flyget står för cirka 3–4 % av de omfattade utsläppen (endast flygningar inom EES inkluderas; interkontinentala flygningar är exkluderade i väntan på implementeringen av ICAO:s CORSIA).

Sjöfart (från 2024): Rederier som driver fartyg över 5 000 bruttoton på resor till, från eller mellan EU-hamnar. Täckningen är 100 % för resor inom EU, 50 % för resor mellan EU-hamnar och hamnar utanför EU. Detta representerar en betydande ny sektor — sjöfarten står för cirka 3–4 % av de globala CO2-utsläppen, och en stor del av detta är kopplat till EU-handel.

Omfattas ej: Vägtransport, uppvärmning av bostäder och kommersiella lokaler, jordbruk och skogsbruk omfattas INTE av EU ETS 1. Dessa sektorer täcks av det separata förordningen om ansvarsfördelning (ESR) på medlemsstatsnivå, och från 2027 kommer vägtransport och byggnader att ha sitt eget EU ETS 2.

---

Sjöfart i EU ETS från 2024

Inkluderingen av sjöfarten i EU ETS formaliserades genom EU-direktiv 2023/957, som ändrade det ursprungliga EU ETS-direktivet.

Hur det fungerar:

Rederier (definierade som innehavare av “Document of Compliance” — vanligtvis fartygsägaren eller den kommersiella förvaltaren) måste:

1. Övervaka och rapportera CO2-utsläpp från omfattade resor enligt EU:s MRV-förordning (övervakning, rapportering, verifiering). Övervakningsplaner måste godkännas innan verksamheten påbörjas.

2. Öppna ett ETS-konto i EU Transaction Log (EUTL) eller hos en medlemsstats register.

3. Lämna in EUAs årligen senast den 30 september (ett år efter den ordinarie inlämningsdeadlinen för industrin) som täcker:
   – 40 % av utsläppen för 2024
   – 70 % av utsläppen för 2025
   – 100 % av utsläppen för 2026 och därefter

Täckning av restyper:
– Resor inom EU (EU-hamn till EU-hamn): 100 % av utsläppen täcks
– Utgående resor (EU-hamn till hamn utanför EU): 50 % av utsläppen täcks
– Inkommande resor (hamn utanför EU till EU-hamn): 50 % av utsläppen täcks
– Anlöp i EU-vatten (för fartyg som inte anlöper EU-hamnar): täcks proportionellt

Bränslen som omfattas: CO2 från alla fossila bränslen. Från 2024 läggs metan (CH4) från LNG-fartyg och lustgas (N2O) till för framtida perioder.

Beräknad årlig ETS-kostnad per restyp (illustrativ, EUA = 65 €/ton):
– Rotterdam till Hamburg (inom EU, 30 000 DWT bulkfartyg): cirka 30 000–50 000 € per resa
– Shanghai till Rotterdam (50 % täckning, 180 000 DWT): cirka 200 000–350 000 € per resa

---

EU ETS 2: Vägtransport och byggnader från 2027

EU ETS 2 är ett helt separat utsläppshandelssystem, etablerat genom direktiv 2023/87/EU som en del av “Fit for 55”-paketet. Det kommer att omfatta CO2-utsläpp från bränslen för vägtransporter och uppvärmning av byggnader.

Viktiga skillnader från EU ETS 1:

Egenskap	EU ETS 1	EU ETS 2
Startdatum	2005	2027
Omfattade enheter	Industrioperatörer, kraftverk, sjöfart	Bränsledistributörer (bränsleleverantörer uppströms)
Utsläppsrätter	EUAs	EUA2s (separat instrument)
Pristak	Inget formellt tak (MSR ger indirekt begränsning)	Pristak på 45 €/ton fram till 2030 om priserna rusar
Takkurva	Minskande tak med MSR	Separat tak, minskas årligen
Social fond	Ej tillämpligt	Innovations- och social klimatfond finansieras delvis från ETS 2-intäkter

EU ETS 2 omfattar bränsledistributörer — leverantörer av bensin och diesel, distributörer av eldningsolja — snarare än enskilda bilister eller husägare. Koldioxidkostnaden bakas in i bränslepriserna. Vid 45 €/ton (pristaket) innebär detta ett tillägg på cirka 0,10 € per liter bensin och diesel.

EU ETS 2 lanseras 2027 (potentiellt fördröjt till 2028 beroende på ekonomiska förhållanden) med en övergångsperiod. Det skapar en betydande ny koldioxidkostnad för vägtransporter i Europa och har varit politiskt kontroversiellt på grund av dess effekter på konsumentpriser.

---

CBAM: Gränsjusteringsmekanismen för koldioxid

CBAM är en av decenniets viktigaste handelspolitiska händelser. Den utökar den effektiva räckvidden av EU ETS-prissättning till import av koldioxidintensiva varor.

Varför CBAM finns: Om EU-tillverkare betalar 65 €/ton för varje ton CO2 de släpper ut (genom EU ETS), och importörer av liknande varor från länder utanför EU inte betalar någon motsvarande koldioxidkostnad, möter EU-tillverkarna en orättvis konkurrensnackdel. Detta kallas koldioxidläckage — produktionen flyttar utomlands för att undvika koldioxidkostnader inom EU, och de totala globala utsläppen minskar inte.

CBAM-sektorer:
– Järn och stål (inklusive armeringsjärn, balkar, tråd, räls, rör)
– Aluminium (inklusive primär, sekundär och vissa nedströmsvaror)
– Cement
– Gödselmedel (ammoniak, salpetersyra, urea och sammansatta gödselmedel)
– Elektricitet
– Väte

Tidsplan:
– Oktober 2023 till december 2025: Övergångsperiod. EU-importörer måste rapportera det inbäddade koldioxidinnehållet i importerade varor kvartalsvis. Inga finansiella skyldigheter än.
– Januari 2026: Full CBAM-tillämpning. Importörer måste köpa CBAM-certifikat till ett pris kopplat till det genomsnittliga veckopriset för EU ETS-auktioner.

Hur CBAM-certifikat fungerar: Importören beräknar de inbäddade utsläppen i importerade varor (med användning av standardvärden om faktiska produktionsdata saknas). De drar sedan av eventuellt koldioxidpris som redan betalats i produktionslandet. De köper CBAM-certifikat för de återstående inbäddade utsläppen. Vid årets slut lämnas certifikat in för att matcha de importerade inbäddade utsläppen.

Praktiskt exempel: Ett brittiskt företag exporterar 1 000 ton stål till Tyskland. Stålet har inbäddade utsläpp på 1,5 ton CO2/ton stål (1 500 ton totalt). UK ETS-priset motsvarade 30 €/ton under produktionen. EUA-priset är 65 €/ton. CBAM-skyldigheten: (1 500 × (65 € − 30 €)) = 1 500 × 35 € = 52 500 € i CBAM-certifikat.

För råvaruimportörer: CBAM är inte bara en efterlevnadsövning. Det förändrar landningskostnaden för att importera stål, aluminium, cement och gödselmedel från länder utanför EU, vilket skiftar konkurrenslandskapet för råvaruinköp.

---

Hur företag uppfyller kraven: Registrering, övervakning och inlämning

För ett företag som är nytt inom EU ETS innebär efterlevnadsprocessen fyra steg.

Steg 1 — Identifiera om du omfattas: EU ETS tillämpas på specifika typer av anläggningar över definierade kapacitetströsklar. En anläggningsoperatör måste kontrollera om deras verksamhet finns med i bilaga I till EU ETS-direktivet och om deras kapacitet uppfyller tröskelvärdet (t.ex. förbränningsanläggningar över 20 MW termisk kapacitet).

Steg 2 — Ansök om tillstånd för växthusgasutsläpp: Omfattade anläggningar måste erhålla ett tillstånd för växthusgasutsläpp från den behöriga nationella myndigheten (till exempel Naturvårdsverket i Sverige). Tillståndet specificerar den övervakningsmetod som ska användas för att mäta utsläppen.

Steg 3 — Övervaka och rapportera utsläpp: Varje anläggning måste följa en godkänd övervakningsplan, registrera bränsleförbrukning och utsläppsdata, samt lämna in en verifierad årlig utsläppsrapport senast den 31 mars varje år. Rapporten måste verifieras av en ackrediterad oberoende kontrollant före inlämning.

Steg 4 — Lämna in utsläppsrätter senast den 30 april: Senast den 30 april varje år måste anläggningen lämna in EUAs som motsvarar de verifierade utsläppen från föregående år i EU Transaction Log. Det nationella registret överför de inlämnade utsläppsrätterna till Europeiska kommissionen. EUAs kan köpas på den öppna marknaden (ICE, EEX eller via mäklare) om företaget inte har tillräckligt från sin gratistilldelning.

Konsekvenser av bristande efterlevnad: Att missa deadlinen den 30 april utlöser en automatisk sanktionsavgift på 100 € per ton underskott (indexerat mot EU-inflation), och underskottet måste fortfarande täckas under det påföljande året. Ihållande bristande efterlevnad kan leda till att tillståndet för växthusgasutsläpp dras in, vilket i praktiken stänger ner verksamheten.

För rederier är deadline för inlämning den 30 september (sex månader senare än för industrin) för att möjliggöra sammanställning av verifierade årliga utsläppsrapporter som täcker sjöfartsåret januari–december.

---

Vanliga frågor

Vad är värdet på en EU-utsläppsrätt (EUA)?

Per 2024 handlades EU-utsläppsrätter i intervallet 50–75 € per ton CO2. Priset reflekterar marknadens utbud och efterfrågan, nuvarande och förväntad framtida stramhet i taket, energipriser (som påverkar hur mycket fossilt bränsle som eldas i kraftsektorn) och allmänna ekonomiska förhållanden. EUA-priser kan och ändras avsevärt — de varierade från under 5 €/ton år 2013 till över 100 €/ton år 2023.

Vem måste registrera sig för EU ETS?

Varje operatör av en omfattad anläggning i EU (eller EES) måste erhålla ett tillstånd för växthusgasutsläpp från relevant nationell myndighet och öppna ett konto i sitt nationella register (som är en del av EU Transaction Log). Rederier med fartyg över 5 000 GT som anlöper EU-hamnar måste registrera sig hos en myndighet i en EU-medlemsstat. Flygoperatörer som flyger inom EES måste registrera sig hos en relevant administrerande medlemsstat.

Vad händer den 30 april varje år?

Den 30 april är den årliga deadlinen för efterlevnad av ETS. Senast det datumet måste varje omfattad anläggning ha lämnat in EUAs motsvarande sina verifierade CO2-utsläpp för föregående kalenderår. En anläggning som släppte ut 100 000 ton CO2 under 2024 måste lämna in 100 000 EUAs senast den 30 april 2025. Företag som inte uppfyller kraven möter en avgift på 100 €/ton och måste fortfarande täcka underskottet.

Vad är Marknadsstabilitetsreserven och varför är den viktig?

Marknadsstabilitetsreserven (MSR) är en automatisk mekanism som kontrollerar utbudet av EUAs på marknaden. När det totala antalet utsläppsrätter i omlopp överstiger 833 miljoner tar MSR bort utsläppsrätter från kommande auktioner. Detta förhindrar det strukturella överutbud som fick EUA-priserna att krascha under Fas 1 och Fas 2. MSR, som aktiverades 2019, är den främsta anledningen till att EUA-priserna återhämtade sig från under 5 €/ton till över 50 €/ton.

Vad är EU ETS 2 och när börjar det?

EU ETS 2 är ett separat utsläppshandelssystem för bränslen till vägtransport och uppvärmning av byggnader, som ska lanseras 2027 (potentiellt 2028). Till skillnad från EU ETS 1, som omfattar industriella anläggningar direkt, omfattar EU ETS 2 bränsledistributörer och leverantörer uppströms. Koldioxidkostnaden skulle föras vidare till priset på bensin, diesel och eldningsolja. Ett pristak på 45 €/ton gäller fram till 2030. EU ETS 2 har egna separata utsläppsrätter (EUA2s) och en egen takkurva.

Hur skiljer sig CBAM från EU ETS?

EU ETS tillämpas på industrioperatörer inom EU och kräver att de lämnar in utsläppsrätter för sina egna utsläpp. CBAM tillämpas på EU-importörer av specifika koldioxidintensiva varor (stål, aluminium, cement, gödselmedel, el, vätgas) och kräver att de redovisar utsläpp inbäddade i det de importerar. CBAM kopplas till EU ETS-prissättningen — CBAM-certifikatpriset speglar auktionspriset för EU ETS. Tillsammans syftar de till att säkerställa att både EU-producenter och importörer möter motsvarande koldioxidkostnader.

---

Viktiga lärdomar

• EU ETS är världens största koldioxidmarknad och har fungerat sedan 2005 genom en “cap-and-trade”-mekanism som omfattar cirka 10 000 anläggningar inom energi, industri, flyg och (från 2024) sjöfart.
• EU-utsläppsrätter (EUAs) representerar rätten att släppa ut ett ton CO2; de handlas på ICE Futures Europe och EEX, där december-terminen är det mest likvida instrumentet.
• EUA-priserna kollapsade under Fas 1 och 2 på grund av överallokering och recessionen 2008–2009; Marknadsstabilitetsreserven (aktiv från 2019) korrigerade det strukturella överutbudet och priserna återhämtade sig till 50–100 €/ton.
• Sjöfarten fasas in i EU ETS: 40 % utsläppstäckning 2024, 70 % 2025, 100 % från 2026 — vilket innebär direkta koldioxidkostnader per resa för fartyg som anlöper EU.
• Den årliga efterlevnadscykeln kräver att företag övervakar utsläpp, lämnar in en verifierad rapport senast den 31 mars och lämnar in EUAs senast den 30 april; underlåtenhet medför en straffavgift på 100 €/ton plus kvarstående inlämningsskyldighet.
• EU ETS 2 är ett separat system för bränslen till vägtransport och byggnadsuppvärmning — lanseras 2027, med ett pristak på 45 €/ton fram till 2030 — vilket väsentligt utökar EU:s omfattning för koldioxidprissättning.
• CBAM (Gränsjusteringsmekanismen för koldioxid) utökar EU ETS-koldioxidkostnader till import av stål, aluminium, cement, gödselmedel och vätgas; full drift från januari 2026 innebär att importörer måste betala för inbäddat koldioxid i varor från länder utanför EU.
• För yrkesverksamma inom handel och leveranskedjor är EU ETS-kostnader nu en väsentlig budgetpost för verksamheter med koppling till EU — sjöfartstillägg, kostnadspremier för material från CBAM och utvecklingen av EUA-priser påverkar alla de totala landningskostnaderna.

Related Reading

To deepen your understanding of the topics covered in this article, explore these related guides: the broader policy concept behind cap-and-trade carbon markets, the power sector where EU allowance costs have the most direct impact and how steelmakers face different carbon costs depending on furnace technology.